Frukost, promendag och kissgolv

Morgonen börjades med en frukost för en gångs skull.
Stekt ägg och äpplen och den underbara medecinen (som låter så jäkla äckligt när man sväljer den).
Därefter tog vi faran och drog till gimåt och traskade runt Höglandssjön. Otroligt skönt faktiskt och tror det eller ej, men det var J:s ide´.
Sen handlade vi mat på rea, det känns alltid lika suspekt. Men det var Widmarks i Gullänget som ska stänga så som hade 30% rabatt på allt. Helt galet.
Så vi införskaffade oss en massa onödiga saker.
Jag hittade en shake´n´bake med chokladkakor.


Dagens insikt:
Jag längtar som attingen efter att få börja ha mössor och halsdukar igen.
Även fast jag förmodligen äger ett årsförbrukning av både mössor och halsdukar måste det nog
ändå inköpas några nya. Nååågra iallafall.
Jag har redan börjat små kika på några på stan, men jag kan inte testa dem på riktigt än eftersom flätorna är ivägen. Attans flätor. Snart ryker dom.



Jag måste, måste, måste bara torka golven här. Men det är ju så ansträngande.
Två dagar i rad har jag försökt överraska J med att ha superstädat lägenheten men hittills har jag inte lyckats.
Jag har visserligen städat litegrann men tydligen inte tillräckligt för att det ska märkas.
Kanske det måste bli idag då, för göra det, det måste jag bara.
Tyvärr är det någon som gjort inbrott här igen och bara rivit ut hela garderoben, skit konstigt.
Men nu ligger typ alla kläder på golvet och runt omkring den alltför fulla tvättkorgen.

Ok, ok. Nu tar jag tag i det. SUCK.



Pussar på sötlöken

DSC00275.JPG

Repris

Jag hittade det här gamla inlägget som är typ ett år gammalt men jag tycker så mycket om min fina dikt och Jonas också såklart.  Så här kommer en liten repris.



Till söta söta Jonas
Jag har så många ord och minnen som jag vill plocka fram och skriva ner.
Men som så många andra gånger så stakar sig orden inom mig
och fram kommer bara ett lyckligt skratt följt av ett lyckligt leende.
Jag kan inte rå för att jag måste le varje gång som du kommer i närheten.
Jag kan inte rå för att fjärilarna som bosatte sig i min mage den dagen då jag verkligen såg dig,
aldrig verkar vilja lämna mig och kittlar mig varje gång du kommer nära.
Jag kan inte rå för att du får mig att må så bra att jag nästan lyfter från marken ibland.
Du är så bra och jag är så jag.
Jag har snea pektår och hatar strumpor.
Jag ogillar att ha byxor på mig och smygälskar filtar.
Jag har ett förflutet med socker och är förälskad i äpplen.
Jag har begåvats med talets gåva i fel tillfällen och har en mun större än en galge.
Jag är världsbäst på att mysa och hatar att sova,
förrutom om vi ska se på film.
Jag tror på allt som sägs och skrivs och har aldrig lärt mig sannolikhetsläran.
Jag kan inte räkna matte och föddes utan ögonmått.
Jag kan inte använda knivar eller saxar men jag kan äta nästan allt med en liten sked.
Jag är rädd för att djur och människor man inte kan se i ögonen.
Jag har dessutom inget minne och kommer aldrig ihåg någonting förutom värdelösa saker.
Men jag är galet kär i dig och kan nog faktiskt inte leva utan dig.
//Sara

Back on track

Det här med att vara arbetslös är ett märkligt påfund. För varje dag som går blir jag mer och mer bekväm i att faktiskt inte göra någonting alls. Och då menar jag verkligen ingenting alls.
Men inatt blev jag påmind om hur det är att jobba igen då jag drömde om att jag tog hand om en tant som misshandlade mig av någon okänd anledning. Förhoppningsvis kommer inte drömmen att bli verklighet
Men mina drömmar gör sällan det, blir verkliga alltså. Jag drömde tillexempel en gång att jag var en grillad kyckling som försökte rymma från inpackningscentralen. Tack och lov var det inte en sanndröm.

Vi har iallafall kommit hem helskinnade ifrån Marmaris. Det var faktiskt underbart.
Fast varmt, men det var ju det vi var ute efter.
Vi solade, smörjde in oss oavbrutet, drack vatten (Jonas öl), åt mat, badade i poolen ( jag bodde i polen), badade i havet, promenerade, Jag fick håret flätat av en full turk, höll på att svimma, var på båtutflykt, var på en vattenpark och svettades som aldrig förr. Det var super trevligt och allt var Jonas förtjänst, för han är världens bästa sällskap. Jag hade lika gärna kunnat åka till Sollefteå och haft nästan lika trevligt bara jag fick åka med sötlöken.

DSC00121.JPG
Ute är det lika grått och trist som inne, undra när polacken ska komma och städa den här lägenheten.
Jag var faktiskt duktig och packade ur min resväska direkt när jag kom hem men det är fortfarande någon som lämnat sin på vardagsrumsgolvet. Slåss med tanken på att låta den ligga där i all evighet eller att bara plocka ur den så att den är borta ur världen sen.

Hösten är på väg med stormsteg, rätt mysigt. Men det tycker jag bara i smyg. Jag är ju en sommarälskare i hjärta och själ men kan inte låta bli att dras med i mörkret med tända ljus, myskläder och mjuka filtar.
Hösten är ett enda mys.

Bosse var lycklig över att vi var hemma. Log i dom där söta stora ögonen och såg helt lycklig ut.
Han gillar mina flätor och försöker äta upp dem, kanske gillar han dem inte ändå.
Iris hade lyckats med något jag trodde var omöjligt. Att håra ner en hel lägenhet på 6 dagar. Därför får hon ett pris senare i veckan. Ett pris för en bra prestation.

Nu ska jag nog städa ändå, kanske jag städar bort resväskan, stackarn är ju ändå sjuk och har ju ändå jobbat idag. Det kan bli en överraskning, en surprise, näe gud vilken tråkig överraskning.
Överraskningar ska man ju bli överraskade av. Jag ska allt filura på något bra.

Adjö


1 dag kvar

Detta inlägg tillängnas Ingela. (tänkte skriva la,la,la,lalala men hörde ryktas om att du hatade den låten)

Imorgon drar vi iallafall vår kos till marmaris.
Mamma och pappa har berättat för mig att jag är ljus. Ja i hyn alltså.
Vilken chock. Men det var ju bra att dom berättade det nu. Så att jag inte fick höra det på omvägar.
Min väska är nästintill klarpackad. Jonas ligger fortfarande tom på golvet.
Jag ska skratta åt honom sen när han är stressad och packar ner vinterskorna istället för flipflop´sen.


Jag har blivit besatt av äppelpaj. Det är ingen mat har jag hört. Men det funkar himla bra ändå.
Jag slutade ju äta socker häromveckan. Samma dag som Jonas slutade snusa.
Han ville stötta mig. Jag klarade det i 3 dagar sen var det kört. Men efter Marmaris då blir jag sockerfri.
I eventuellt lite mer är 3 dagar. Kanske 5.


Varje saga har ett slut men i livet är varje slut en ny början.


9 dagar kvar

Operation Marmaris 2007

Finally bär det av till fjärran länder.
Äntligen ska Sara få bada i en pool och äntligen ska Jonas få bada i ett hav som är varmare än 19 grader.
Vi kommer även med spänning följa färgen på Saras hud. Kommer den någonsin att bli brunare än Jonas eller
är hon dömd att bära mjölkvit hud resten av sitt liv?

Början på äventyret börjar nalka sig då avresan är fredag den 17 augusti. Alltså i runda svängar om 9 dagar
(eller 10 dagar, det beror på hur man räknar).
Dock ka äventyret i ett annat land bara pågå i 7dagar då en av medlemarna i familjen är en viktig person och behvös på plats i Örnsköldsvik igen.

Dagarna som är kvar till den 17 augusti kommer att spenderas i hemmet alt. på jobbet.
Undertiden kommer deras mantra mässa ända fram till Gideå.
Marmaris, nanananananan na Marmaris. (bör sjungas med samma medlodi som en gammal låt vid namn   "Tragedy")

Kommer de båda två stå ut med väntandet, längtandet, tjatandet och framförallt sjungandet?
Kommer de att komma ihåg att packa med allt trots packlistan som redan är skriven?

Ja det får vi se i nästan avsnitt.

Hej Hej.

Helg, sprutor, 12 dagar

Det spelar ingen roll vad det är för dag när man är arbetslös!
Det är alltid helg då. Underbart.
Och NEJ, jag känner mig fortfarande inte rastlös. Jag har heller inte blivit så bra hemmafru än. Men jag jobbar på det.

Helgen har tillbringats med sprutor i benen, dropp i handen, en underbar person med nålrädsla, magont, fasta och rent allmänt sjukhus...

Om 12 dagar händer det. Jag längtar som attans.
Det kommer bli sjukt bra.