suug

Nej vad tråkigt jag har.
Jag och Jonas gör ju ändå aldrig någonting på kvällarna men ändå saknar man själva sällskapet.
Eller så är det vetskapen att han får vara ute i sommarkvällen och jag inne med sommarkrysset.
Men jag är inte bitter, jag börjar känna ett litet suug efter mina chips och kanske en film.
Smala Susie, jag blir aldrig less...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback